När vi träffar Karam Alhomsi, som är drifttekniker på Högdalenverket, har han nyss haft den tuffaste dagen hittills på jobbet. Han ler när han berättar om hur han tillsammans med sin chef ägnade mer än tre timmar åt att lösa ett svårt stopp i Panna 3.
– Vi jobbade med spett och högtrycksvatten. Det var tufft, men till slut lyckades vi och vi behövde inte stoppa pannan, berättar han.
Stoppet berodde på att en del av bränslet i pannan, som eldas med hushållsavfall, var alltför blött. Trots att härden är 800 grader varm och bränslet långsamt matas igenom från ena änden till den andra var det en stor mängd som inte hann förbrännas ordentligt och därför fastnade i utmatningen.
Karam berättar att ett vanligt skift för honom brukar innehålla mindre drama, men att det ena aldrig är det andra likt.
– Jag går driftronder ute i hela verket. Då antecknar jag problem, felanmäler dem och löser det på egen hand eller skickar till någon annan. Jag sitter i kontrollrummet och justerar pannan. Jag förbereder för avställningar och andra åtgärder.
Han gillar att det alltid finns nya utmaningar och någonting nytt att lära sig – så fort han tror att han kan allting om en viss teknik så dyker det upp något nytt. Om kemi, rökgasrening, bränslen eller hur de hänger ihop med varandra.
– Just nu ägnar jag mycket tid åt att förbereda mig inför att vi ska släcka ner Panna 3 inför en revision. Det är första gången som jag ska ansvara för en stor del av en nedsläckning och nu går jag igenom alla olika ventiler som ska stängas och förbereder mig för olika fel som kan dyka upp. Det är många inblandade i olika roller – någon ska sitta i kontrollrummet och hålla koll på alla system medan någon annan är ute i anläggningen och stänger ventiler och pumpar.
Karam förklarar att en stor panna i ett kraftvärmeverk inte bara kan stängas av som en ugn, utan det måste ske gradvis för att den inte ska skadas. Det kallas att elda ner och alla pannor är konstruerade på olika sätt, med olika system och beroenden.
Karam kommer från Syrien och år 2015 studerade han maskinteknik där, men tillsammans med familjen kom han fram till att det tyvärr inte fanns någon framtid för honom och hans bror i hemlandet. De tog sig till Sverige, Karam började läsa till civilingenjör i energisystem vid Uppsala universitet och i oktober 2017 gjorde han praktik på Stockholm Exergi.
– Under praktiken spenderade jag väldigt mycket tid med att läsa utbildningspärmar för att lära mig både språket, jobbspråket och pannor. Jag kommer ihåg att kollegorna hade så bra tålamod med mina frågor, även när jag frågade samma sak många gånger.
Sommaren 2019 kom han tillbaka som sommarjobbare och sedan fick han anställning som drifttekniker.
– Nu jobbar jag mest och jag studerar på fritiden, i lågt tempo. Man behöver verkligen inte kunna allting från början här – man lär sig väldigt snabbt när man väl kommer hit.
I våras gjorde kombinerade Karam arbetet med något helt annat. För första gången i livet arbetade han under den muslimska, heliga fastemånaden ramadan. Fastan innebär att varken äta, dricka, röka eller ha sexuellt umgänge från gryning till solnedgång.
– Ramadan är inte en fest eller ett firande. Det handlar om att odla sin empati för de som lever i fattigdom. Fastan hjälper dig att få den rätta känslan för hur de som är svältande har det. Du får inte ens dricka vatten under dagens ljusa timmar. Jag upplever också att jag får mer tålamod och stressar mindre under fastan.
Han berättar att han trodde jag att det skulle vara hårt, men att det gick lättare än han trodde.
– Dag ett var lite svår, men sen vande sig kroppen och då var det inga problem. Det är som att man får lite mer styrka och kraft av att fasta. Jag provade också att jobba alla typer av pass: morgon, eftermiddag och natt. Det gick bra på samtliga, även om natten var lättast eftersom jag fick äta då. Morgonpassen var jobbigast när jag inte kunde starta dagen med att dricka kaffe, säger Karam.
Han jobbade precis som vanligt, men fick stöd av sin chef i att anpassa arbetet exempelvis så att han kunde äta iftar, frukost, klockan 21 på kvällen när han arbetade eftermiddagspass från 14.30 till 22:30.
När vi frågar Karam vad som gör honom stolt på jobbet så rinner det ur honom exempel efter exempel, om säkerhet och om samarbetet mellan olika skift. Men det som fastnar är:
– Ibland får vi in bränsle som inte går så lätt att förbränna och som kan ge farliga utsläpp av kolmonoxid. Men tack vare att vi kan förbränningstekniken så lyckas vi förhindra att föroreningarna kommer ut i luften. Då blir jag stolt.