Avfallsförbränning är en samhällstjänst som kompletterar materialåtervinningen

Vi minskar både växthusgaserna och miljögifterna i naturen genom att använda avfall – som av olika anledningar inte kan eller bör materialåtervinnas – för att producera el och värme. På det sättet blir avfallsförbränning ett bra komplement till materialåtervinningen. Vi vill också bidra till att öka mängden avfall som sorteras ut för materialåtervinning och investerar därför i nya sorteringsanläggningar. 

För några decennier sedan lade vi i Sverige det mesta av vårt avfall på soptippar, så kallade deponier, men år 2002 infördes av goda skäl ett långtgående deponiförbud. Även EU har beslutat att sopbergens tid är förbi, men omställningen kommer att ta lång tid. I de flesta EU-länder läggs fortfarande soporna på hög. Det handlar om stora högar, i storleksordningen 100 miljoner ton per år.

Deponering är av tre viktiga skäl det sämsta möjliga sättet att ta hand om avfall. I soptippar där organiskt material deponeras skapas den aggressiva växthusgasen metan, som är 28 gånger kraftigare än koldioxid. Dessutom innehåller avfall tungmetaller och andra miljögifter som kan förgifta grundvatten och sjöar om det läcker ut. Slutligen innebär deponering i de allra flesta fall att avfallets potential som återvunnen råvara eller energi inte tas till vara.

Om deponi är det sämsta möjliga så är det bästa att aldrig skapa avfallet från första början. Däremellan finns det flera olika sätt att ta hand om avfallet där energiåtervinning enbart är en av flera möjligheter. Den så kallade avfallstrappan visar en hierarki mellan olika metoder.

Stockholm Exergis sopsorteringsguide

Är bilden svårtläst, klicka här för pdf

Avfallsförbränning fungerar som samhällets njurar

Vi producerar inte bara värme och el i våra avfallseldade kraftvärmeverk. Vi ser också till att tungmetaller och andra farliga ämnen inte hamnar i naturen eller i nya produkter.

Redan när vi eldar avfallet brinner många giftiga och miljöfarliga organiska ämnen upp. Det som inte brinner upp, som tungmetaller, renar vi i flera steg där vi lyckas fånga allt utom en mycket liten andel. På så sätt kan man säga att våra anläggningar fungerar som samhällets njurar genom att farliga ämnen plockas bort från kretsloppet.

Funktionen som njurar kommer på lång sikt att bli allt viktigare. I takt med att samhället blir bättre på att sortera och materialåtervinna, kommer nämligen våra avfallsbaserade bränslen i allt högre grad bestå av sådant som inte kan eller bör återanvändas.

Att börja använda tekniken CCS (Carbon Capture and Storage) och CCU (Carbon Capture and Utilization) vid slutbehandling av restavfall med energiåtervinning är ett möjligt utvecklingssteg. Då skulle koldioxiden fångas in och antingen kunna lagras permanent (CCS) eller upparbetas till ny råvara (CCU). Slutbehandling av restavfall genom förbränning och återvinning av energin som kompletteras med CCU, där koldioxiden upparbetas till ny sekundär råvara, skulle ta den cirkulära ekonomin till en ny nivå.

Läs mer om koldioxidinfångning och tekniken bio-CCS

Sverige behöver bli bättre på återvinning

Sverige är ett av världens bästa länder på att hantera avfall. Det beror på att vi är bra på att sortera och återvinna både material och energi. Det är något vi alla bidrar till och ska vara stolta över.

Men vi behöver bli bättre, inte minst på att sortera ut och återvinna fossila plaster. Plockanalyser som vi genomförde under 2020 visar att både hushållsavfall och verksamhetsavfall från stockholmsregionen innehåller 18 viktprocent plast. Det CO2-utsläpp som hushållsavfallet ger upphov till beror till 60% på att det innehåller plastförpackningar (och pappersförpackning med plastinnehåll) som borde ha sorterats ut och skickats till materialåtervinning istället.

Skulle all plast i Stockholms hushålls- och verksamhetsavfall sorteras ut så skulle CO2-utsläppen från avfallshantering med energiåtervinning att minska med 325 000 ton. Det är lika mycket som utsläppen från ett halvårs biltrafik i huvudstaden.

Den viktigaste åtgärden för att minska utsläppen från plast är att minska användningen av fossil plast överhuvudtaget, samt att öka sorteringen i hushåll och verksamheter. Men det finns också stora möjligheter med att eftersortera avfallet maskinellt.

Eftersorteringsanläggning i Brista

För att öka möjligheterna till bättre eftersortering av avfall har vi tillsammans med avfallsbolaget SÖRAB byggt en storskalig eftersorteringsanläggning vid Bristaverket, med kapacitet för 140 000 ton hushållsavfall per år. Där kommer vi att sortera ut plast, metall och organiskt avfall så att de kan materialåtervinnas respektive rötas till biogas. Anläggningen har fått stöd av Naturvårdsverket via Klimatklivet.

Läs mer om vår eftersorteringsanläggning i Brista

Vi har totalt två anläggningar där vi tar hand om avfall. Förutom anläggningen i Brista har vi även en anläggning i Högdalen, söder om Stockholm.

Ännu mer nyfiken? Läs mer och se våra källor: