Det är svårt idag att föreställa sig hur mörkt Stockholm var innan vi tände den första gaslyktan år 1853. Bara några år senare lystes staden upp av hela 6600 gaslyktor, underhållna av 140 lyktgubbar och med gas från gasverket i Klara sjö, idag mitt i centrala Stockholm.

De följande decennierna tredubblades befolkningen och staden utvecklades till Sveriges ledande industristad. I slutet av 1800-talet byggde vi Brunkebergsverket, landets första kommunala elektricitetsverk, och några år senare började vi göra el även vid Värtaverket. Elektrifieringen förändrade staden och år 1909 tändes den första rörliga ljusreklamen på den gamla Katarinahissen. Den första elspisen lanserades och i hemmet fick svenskarna eldrivna dammsugare och strykjärn.

På 1950-talet började vi bygga fjärrvärmen, viktigt inte minst för att utsläppen av sot. Vid den tiden var Stockholm insvept i ett ständigt moln av rök från alla skorstenar.

1959 invigde vi Hässelbyverket, den första anläggningen som skapade el och värme på samma gång. Tio år senare invigde vi Högdalenverket, eftersom Stockholms stad ville sluta lägga saker på soptippar. Vi började göra elektricitet av avfallet istället och 1979 byggde vi om även Högdalenverket till ett kraftvärmeverk där vi kunde utnyttja över 80 procent istället för 15 procent av energiinnehållet i soporna, eftersom vi nu gjorde både el och värme på samma gång.

På 1980-talet invigde vi världens största värmepumpsanläggning för att återvinna restvärmen från avloppsvatten. Tack vare Hammarbyverket minskade utsläppen över Södermalm med två tredjedelar. I slutet av samma decennium invigde vi kolkraftvärmeverket i Värtan för att ersätta många gamla oljepannor. På den tiden var det den modernaste anläggning man kunde tänka sig.

Under 1990-talet utvecklade vi även fjärrkyla, eftersom allt från sjukhus till serverhallar och kontor behöver hjälp att hålla det svalt och skönt. Idag är Stockholms fjärrkylanät världens största, inte mindre än 250 kilometer långt.

Mellan år 1990 och 2011 halverades klimatutsläppen från att värma Stockholm, då vi ersatte hundratals gamla oljepannor, gjorde fjärrvärmen alltmer förnybar och stockholmarnas energieffektiverade. Det gjorde att staden år 2010 utnämndes till Europas första miljöhuvudstad. Fjärrvärmen pekades ut som en avgörande orsak, något vi är oerhört stolta över.

År 2014 lanserade vi Öppen fjärrvärme, vilket innebär att vi började ta vara på överskottsvärme från exempelvis serverhallar och matbutiker. Den värmen, som annars hade gått till spillo, räcker idag till att värma tiotusentals lägenheter.

Nästa stora steg mot ett alltmer förnybart energisystem var biokraftvärmeverket i Värtan, som vi invigde år 2016. Det drivs med förnybart bränsle och minskar koldioxidutsläppen i Stockholm med nästan 130 000 ton per år, värmer upp 190 000 lägenheter och skapar tillräckligt med el för 150 000 elbilar.

År 2017 invigde vi den första moderna kolmilan i Högdalen. Där omvandlas trädgårdsavfall till jordförbättringsmedlet biokol, vilket binder kol från växter i marken i hundratals år och skapa negativa utsläpp. Två år senare installerade vi en testanläggning för koldioxidavskiljning, ett annat sätt att fånga in och lagra koldioxid från biobränslen och därigenom skapa minusutsläpp. År 2020 stängde vi slutligen kolkraftvärmeverket i Värtan.

Vår historia är lång, men ändå bara ett första kapitel i vår resa för att skapa världens mest klimatpositiva huvudstad.