För att motverka en ny anläggning för avfallsbehandling och energiåtervinning i Lövsta väljer Göran Finnveden på DN Debatt av oklar anledning att medvetet misstolka vårt officiella klimatmål och vår miljöansökan. Vi hade uppskattat om Göran Finnveden istället hade valt att diskutera de utmaningar som vi måste komma till rätta med för att baksidan av vår konsumtion – resursförluster och klimatpåverkan – ska kunna vändas i mer cirkulära system utan klimatpåverkan. Vi på Stockholm Exergi ägnar oss åt att hitta lösningar på fundamentala samhällsproblem och kommer att fortsätta på den vägen.

Vi vill här bemöta några av Göran Finnvedens påståenden.

  1. Vi tänker inte förbränna ren plast i Lövsta. Enligt miljöbalken måste alla fraktioner som finns i det restavfall som ska förbrännas listas och det har vi också gjort. Inte ens det bäst sorterade avfallet som vi idag känner till – det vi får fram efter vår helt nya sorteringsanläggning i Brista – är helt fritt från plastrester. Det betyder naturligtvis inte att vi tänker förbränna ren plast, vilket Göran Finnveden är väl medveten om. Det vore inte ens tekniskt möjligt.
  2. Avfallet är välsorterat. I miljöansökan som Göran Finnveden hänvisar till redovisas utförligt att den restfraktion som vi förbereder anläggningen för ska vara väl sorterad redan när det kommer till Lövsta. Vi bedömer att det är bättre att avfallet sorterats så långt det går, innan det brännbara restavfall som blir kvar förs till energiåtervinning. Vi redovisar även i ansökan att åtgärder planeras för att även sortera det husavfall som uppstår i vår egen region och det bedömer vi kommer att leda till allt lägre utsläpp i Stockholm. Den första sorteringsanläggningen invigdes för en vecka sedan.
  3. EU:s ambitiösa avfallsmål nås med ekodesign och ökad sortering. Det är inte plasten som ger metangasläckage, utan det blandade avfall som idag läggs på deponi i väldiga mängder. För att uppfylla EU:s ambitiösa avfallsmål och begränsa deponering krävs en massiv satsning på ekodesign och ökad sortering. Denna satsning kommer att ge upphov till sorteringsrester, så kallade rejekt, som av tekniska skäl eller miljöskäl inte kan eller bör materialåtervinnas. Det är denna typ av sorteringsrester som vi kan förbränna för att rena bort föroreningar och återvinna energin i vårt väldiga och med EU-mått smått unika fjärrvärmesystem.
  4. EU:s medlemsstater måste samverka. Detta pussel måste läggas och EU:s medlemsstater behöver bidra utifrån sina förutsättningar. Vi kan återvinna mer energi än de flesta tack vare fjärrvärmesystemet, vilket är anledningen till att det i ett livscykelperspektiv är bra att återvinna energin här.
  5. Uteslutet att inte använda CCS vid förbränning av ren plast. Att elda rena plastfraktioner utan att använda teknik för koldioxidavskiljning, CCS, är i våra ögon helt uteslutet. Vi har ett klimatmål som innebär att vi från 2025 ska föra bort mer koldioxid från atmosfären än som släpps ut, längs hela vår värdekedja. Målet gäller och det innebär i sig begränsningar av vilka bränslen vi kan använda och hur mycket fossilt material som kan finnas kvar.
  6. Vi förbereder för CCS i Lövsta. En CCS-anläggning i Lövsta kommer inte att kräva någon ytterligare miljösanering och vi förbereder kraftvärmeanläggningen i Lövsta för en CCS-anläggning. I detta ingår att från början sanera den miljöskuld i form av just sopor och farliga ämnen som finns i den gamla deponin och på Mälarens botten vid Lövsta. Farliga ämnen som idag innebär stora miljörisker ska tas bort.
  7. Styrmedel för CCS behövs. Vi undersöker nu olika tekniker för att avskilja koldioxid. Om förutsättningarna skapas kan vi ansöka hos miljödomstolen om att komplettera anläggningen i Lövsta med koldioxidinfångning. Den intressanta frågan, som borde diskuteras, är hur förutsättningarna för detta ska skapas skyndsamt. Vi för en diskussion om detta med de inom akademin som är orienterade åt att lösa samhällsproblem. Vår bedömning är att CCS på sikt är en nödvändig teknik vid förbränning av restavfall med fossilt innehåll och att det måste skapas styrmedel som gör att detta finansieras av de som orsakar grundproblemet.
  8. Vi vill inte elda plast. Vi har genomfört ett seminarium för att belysa behovet av nya styrmedel som leder till att plasten samlas in och återvinns i betydligt högre grad än idag. Vi har dessutom investerat i en anläggning för ökad utsortering av plast från hushåll i Brista: dels för att minska klimatpåverkan från avfallshanteringen, dels för att demonstrera att det finns teknik redo som kan göra betydligt mer plast tillgängligt för materialåtervinning. Det grundläggande problemet är nämligen att restavfallet som kommer från hushåll och verksamheter inte är fritt från plaster. Om detta säger inte Göran Finnveden något alls, trots att det idag råder närmast koncensus kring att det är här grundproblemet finns.
  9. Vår strategi bygger på avfallshierarkin. Först och främst måste producenter stimuleras till att efterfråga återvunnen plast och genom ekodesign se till att de produkter och varor som sätts ut på marknaden är rena och möjliga att materialåtervinna. Den plast som inte kan återvinnas, exempelvis sammansatta äldre plaster från rivningsprojekt, kan i framtiden sannolikt delvis återvinnas kemiskt. Förbränning med CCS och energiåtervinning är alternativ som vi undersöker för slutbehandlingen av det som blir kvar.

Göran Finnveden är välkommen att delta i arbetet med att utveckla ett mer cirkulärt materialflöde där de restflöden som inte längre kan gå i kretslopp inte påverkar klimatet när det slutbehandlas. Det är kring detta mål vi måste kraftsamla. Vi har snart den teknologi som behövs i våra händer och nu behövs en tydlig klimat- och resurspolitik som skapar förutsättningarna för att realisera målet.

 

Författare

Ulf Wikström

Hållbarhetschef på Stockholm Exergi och ansvarig för samhällskontakter. Ulf har vigt sitt arbetsliv åt olika miljö- och hållbarhetsfrågor och har koll på det mesta inom området.

Senast uppdaterad

  • 2021-04-29