Jag har haft nöjet att få prata om bio-CCS och hur det kan bli en konkurrensfördel för svensk industri i Avanzapodden, som handlar om ekonomi. (Podden finns här för den som vill lyssna)
Avanzapodden och deras lyssnare var intresserade av koldioxidinfångning och blev tipsade om att ta kontakt med mig som expert och forskare inom området. Förutom Stockholm Exergi forskar jag inom industriell ekonomi på KTH. Det som var unikt med deras förfrågan är att de ville tala om finansieringsfrågor, något av det jag arbetar allra mest med och som är helt centralt för att kunna implementera bio-CCS i Sverige.
Det finns inte längre några tekniska hinder för att kunna implementera bio-CCS i industriell skala. Den forskningsanläggning som jag och mina kollegor driver har visat att tekniken fungerar och är skalbar. Det som behövs är affärsmodeller i kombination med styrmedel som ger rätt incitament att bygga detta i stor skala.
FN:s klimatpanel visar att teknik för att skapa kolsänkor behövs för att motverka utsläpp i samhället som av olika anledningar inte klarar av att minskas till noll. Sverige och ett fåtal andra länder har helt unika förutsättningar att göra detta. Faktiskt mer potential än vad vi själva behöver och kolsänkor skulle vid 2045 kunna vara en exportindustri som omsätter uppåt 30 miljarder kronor per år. Det innebär, utöver bidraget till det globala 1,5-gradersmålet, också att Sverige kan nå sina egna klimatmål, öka konkurrenskraften hos svensk industri och bygga upp en helt ny exportbransch.
Det kostar väldigt mycket pengar att bygga och driva en bio-CCS-anläggning, samtidigt som tekniken är mycket kostnadseffektiv sett till mängden infångad/lagrad CO2 per krona. Det kan låta motsägelsefullt, men det beror helt enkelt på att man snabbt kan komma upp i väldigt stora mängder infångad koldioxid.
Priset för utsläppsrätter är idag är ungefär 400 kronor per ton, vilket är lägre än de ca 1 000 kronor per ton som det kostar att skapa kolsänkor genom BECCS. Däremot täcker utsläppshandeln i EU bara hälften av de utsläpp som görs, och utanför det som kallas den handlande sektorn (som täcks av utsläppshandeln) genomförs idag utsläppsminskningar som kostar 2 000-30 000 kronor. Det är helt enkelt så att vissa alternativ att minska utsläpp tyvärr är ineffektiva, eller i alla fall mindre bra sett till minskad mängd CO2 per krona.
Över tid kan det bli en betydande intäktskälla för den biobaserade sektorn i Norden att motverka dessa dyra kvarvarande Svarte-Petter utsläpp, men precis som med andra större tekniksprång så behövs nya finansieringsmodeller och marknadslösningar för att få igång den kommande bio-CCS-industrin i Sverige.
