Tänk vad man kan göra med modellering ändå, det har vi under den precis avslutade driftsäsongen för vår forskningsanläggning för bio-CCS kunna konstatera. Det är inget nytt i sig att modellering kan vara väldigt bra för att nå vassa resultat, men det är ändå lika tillfredsställande varje gång modelleringen levererar. Tack vare den kan vi i vår forskningsanläggning driva en interaktiv utveckling mellan modelleringsprogrammet och testerna vi genomför i anläggningen.
I programmet sätter vi upp olika scenarier, det kan till exempel handla om skillnader i driften av anläggningen beroende på om elpriset är högt eller lågt eller vad som händer vid olika infångningsgrad av koldioxid, och sedan testar vi scenarierna i anläggningen. Den data som utfallet ger använder vi i modelleringen sedan gör vi nya scenarier och så testar vi igen – en mycket god forskningscirkel alltså.
Att kunna jobba så här för att utvärdera är mycket betydelsefullt i den fas av finjusteringar av bio-CCS-tekniken som vi är inne i. För så är det, redan första driftsäsongen i forskningsanläggningen 2019 bekräftade vi att tekniken fungerar och de två efterföljande säsongerna sedan dess har det handlat om just finjusteringar. Anläggningen har även denna säsong gått stabilt och bra. Vi har kunnat genomföra forskningens viktiga delar: proof of concept, optimering samt evaluering. Det har till exempel handlat om att energioptimera processen, utvärdera kvaliteten på koldioxiden för att kunna möta krav från de som ska lagra den och göra miljömätningar till vår tillståndsansökan. Vi har också testat mineralet ilmenit i pannan, i syfte att effektivisera infångningen av CO2. Med tekno-ekonomiska beräkningar har vi fått fram vad detta innebär för de rörliga kostnaderna.
En forskningssäsong med så många resultat som visar att bitarna faller på plats gör mig såklart glad, men man ska inte glömma att en lyckad säsong i anläggningen också innehåller tester där vi har kört fast. Det är ju inte sällan som dessa tester faktiskt tar oss vidare ännu längre än ett lyckat test. Det är ju det som är det fina med en småskalig anläggning som vår forskningsanläggning, det är här vi ska testa och utfallet kan tillåtas slå fel utan att följderna blir så långtgående. När vi bygger den storskaliga anläggningen kommer tekniken att vara genomarbetad och optimerad ut i minsta detalj.
Nu tar rapportskrivandet vid, säsongens resultat ska sammanställas och analyseras. En viktig del i det arbetet är bland annat att slutredovisa till Energimyndigheten eftersom vi är en del av Industriklivet. Men sedan ska vi hinna med några veckors semester – det behöver både jag och anläggningen ?
Erik Dahlén
PS Förresten, under våren har jag skrivit en artikel i Euro Heat and Powers magasin om vår satsning på bio-CCS, den hittar du här om du vill läsa.
