Hur samhället tar hand som sitt avfall har en lång historia med många olika lösningar. Och avfallsfrågan tar inte slut här, den kommer att fortsätta att följa med oss in i framtiden, det kan vi vara säkra på. I grunden har vi idag en mycket bra lösning tycker jag, avfallsbehandlingen där vi kan ta vara på energin servar vårt samhälle väl, men den har också med sig en tydlig utmaning: hur ska vi lyckas ta hand om vårt avfall utan att släppa ut koldioxid?
För om vi ska nå våra klimatmål finns det inte utrymme för industriella punktkällor av koldioxidutsläpp. Och Sveriges avfallshantering representerar just punktkällor av koldioxidutsläpp – närmare bestämt 35 stycken.
När vi på Stockholm Exergi och andra fjärrvärmeföretag förbränner restavfallet som innehåller plast och annat fossilt material så blir det utsläpp. Men att lägga dem på hög är definitivt ingen lösning, deponin läcker koldioxid, metangas, PFAS och tungmetaller. Bland annat. Nej att behandla vårt avfall genom att förbränna det och ta vara på energin ska vi definitivt fortsätta med. Men hur ska vi göra med utsläppen av koldioxid? Som jag ser det så finns det tre sätt att komma åt utsläppen – och alla tre kommer att behövas:
1) Vi minskar vår fossila konsumtion.
2) Vi återvinner mer.
3) Vi förser avfallsbehandlingen med koldioxidinfångning.
Men för att avancera måste vi alla se samhällets restavfall som en samhällsfråga, det är en fråga för alla och inte bara för oss som tar hand om avfallet. Det behövs en politik som styr på rätt sätt, som i grunden tar oss bort ifrån den fossila konsumtionen och ökar återvinningen, men som också banar väg för att koldioxidinfångning kan etableras. Vi kommer att behöva förbränna vårt avfall även i framtiden men då måste utsläppen försvinna.
Om inte den här utvecklingen tar fart nu, så riskerar vi att missa målen.
