Att enbart minska våra utsläpp globalt är inte tillräckligt; vi måste också ta bort koldioxid från atmosfären för att nå klimatmålen.
I arbetet med att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C råder bred enighet om att flera typer av utsläppsminskande verktyg behövs. De flesta av dessa insatser har hittills fokuserat på att minska användningen av fossila bränslen, särskilt genom att ersätta dem med förnybar energi.
IPCC:s rapport SR15 från 2018 visar tydligt att infångning och lagring av biogen koldioxid är avgörande för att begränsa uppvärmningen till 1,5 °C eller väl under 2 °C. Av 78 scenarier som är förenliga med 1,5 °C förlitar sig 73 på bioenergi med koldioxidavskiljning och lagring (BECCS).
Att minska och ersätta fossila bränslen med förnybart är och förblir det främsta klimatverktyget. CDR är ett annat och kompletterande verktyg. CDR går längre än att minska användningen av fossila bränslen – det tar bort CO2 från atmosfären så att koncentrationen minskar i absoluta tal, vilket direkt bidrar till att vända den globala uppvärmningen.
Det finns olika sätt att utföra CDR och ta hand om den borttagna CO2. Centralt för alla metoder är att CO2 som fångas inte får vara direkt kopplad till fossil produktion – då blir det ingen nettoborttagning, bara bibehållna utsläppsnivåer (motsvarande CCS).
De vanligaste CDR‑metoderna är naturbaserade (till exempel återbeskogning) och tekniska metoder som BECCS och DACCS. Det finns också CCU, där infångad CO2 används i produkter, exempelvis syntetiskt bränsle. Användning innebär temporär borttagning – aldrig en långsiktig nettoborttagning.
För BECCS baseras koldioxidborttagningen på infångning av biogen CO2. I det naturliga kretsloppet konsumerar träd CO2 genom fotosyntes och lagrar den. När skogsrester används för bioenergi släpps CO2 åter ut. Med BECCS fångas denna CO2 in och släpps inte tillbaka till atmosfären. Eftersom CO2 lagras blir nettoeffekten en minskning av koldioxid i atmosfären.
Stockholm Exergi bedömer BECCS som den bästa formen av CDR, eftersom den kan ta bort stora mängder CO2 permanent genom geologisk lagring i tusentals år. IPCC fastslog redan 2005 att geologiskt lagrad CO2 har 99 % sannolikhet att ligga kvar efter 1 000 år.
Stockholm Exergi arbetar för att vara ledande i kampen mot klimatförändringar och förbereder en fullskalig BECCS‑anläggning. Redan nu finns en FoU‑anläggning där metoden har testats. 2027 förväntas en industriskalig anläggning tas i drift vid KVV8. Anläggningen beräknas få en kapacitet att fånga omkring 800 000 ton biogen CO2 per år.
Med denna plan är Stockholm på väg att bli världens första klimatneutrala stad.
När alla rimliga ansträngningar har gjorts för att minska fossila utsläpp kommer det ändå finnas växthusgaser (GHG) som släpps ut i atmosfären. Detta kan tolkas olika beroende på vilket tidsperspektiv man utgår ifrån.
I IPCC‑rapporten SR15 från 2018 klargörs att CDR i olika former kommer att vara nödvändigt för att begränsa den globala uppvärmningen till 1,5 °C med ingen eller begränsad överskjutning (överskjutning innebär att temperaturökningen initialt blir större men sedan återgår till 1,5 °C).
I IPCC:s modeller analyseras många olika scenarier, med varierande grad av framgång gällande minskningen av fossila bränslen och utbyggnaden av CDR. Praktiskt taget alla scenarier förutser användning av BECCS, vilket också väntas stå för huvuddelen av CDR‑volymerna.
I ett 2050‑perspektiv behöver vi nå nettonollutsläpp.
Om omställningen till en fossilfri ekonomi gått snabbt och framgångsrikt kommer behovet av CDR/BECCS vid den tidpunkten främst handla om utsläpp som är diffusa eller svåra att eliminera, såsom från jordbrukssektorn.
Om omställningen gått långsamt eller varit mindre framgångsrik blir behovet av CDR/BECCS betydligt större och i princip omfatta utsläpp från alla delar av ekonomin.
Oavsett scenario finns det behov av att börja bygga BECCS‑infrastruktur redan nu för att vara förberedda på flera möjliga framtida lägen.
På kort till medellång sikt kommer företag som strävar efter att vara ledande i omställningen mot en fossilfri ekonomi att arbeta med att hantera sina Scope 1–3‑utsläpp. Det innebär att minska direkta utsläpp och kompensera för övriga indirekta utsläpp i värdekedjan.
Det finns många olika sätt för ett företag att kompensera för indirekta utsläpp (Scope 1 och 2). Många företag drar redan slutsatsen att CDR, särskilt BECCS, är det mest pålitliga och värdefulla alternativet, eftersom påverkan är lätt att förstå och verifiera: CO2 tas bort från atmosfären på riktigt.
Andra typer av kompensationsåtgärder bygger ofta på hypotetiska scenarier, där man antar att utsläppen hade varit högre om inte företaget finansierat ett annat parts projekt. Sådana projekt kan vara viktiga för omställningen, men det är svårt att fastställa den faktiska klimatpåverkan och de neutraliserar inte företagets egna utsläpp. Därför är det oklart i vilken utsträckning sådana åtgärder ger en positiv additionalitet.
För företag som använder CDR/BECCS finns ingen sådan osäkerhet. Företag som köper ”carbon removal certificates” på kort till medellång sikt bidrar dessutom till att bygga den nödvändiga infrastrukturen för framtiden.