"Det här är inte science fiction. Det är känd kemi och etablerad logistik."
"Det här är inte science fiction. Det är känd kemi och etablerad logistik."
När man bygger en av Europas största satsningar på koldioxidinfångning är en fråga viktigare än alla andra: säkerhet. Hur kan man vara trygg med att koldioxiden hanteras säkert, från anläggningen i Värtahamnen till permanent lagring under Nordsjön?
För Stockholm Exergi börjar svaret i något oväntat vardagligt: det mesta i kedjan bygger redan på beprövad industriell teknik.
– Det här är inte science fiction. Det är känd kemi och etablerad logistik. Det vi gör är att koppla ihop flera beprövade delar på ett nytt sätt för att skapa så kallade minusutsläpp, säger Fabian Levihn, forskningschef på Stockholm Exergi och forskare vid KTH.
För att kunna transportera koldioxiden effektivt kyls och trycks den ner till vätskeform. Det är samma princip som används i många industri-processer och i hantering av andra gaser.
– Det är en stor apparat som ska byggas, men själva principen är enkel: man kyler och trycker steg för steg tills det blir till vätska.
I Värtahamnen byggs också ett mellanlager eftersom fartygen inte ligger i hamn hela tiden. Här har säkerheten styrt allt från placering till dimensionering.
– Vi jobbar verkligen med hängslen och livrem. Förvaringstankarna ska inte vara för stora utan flera mindre. De placeras så att ett fartyg inte ska kunna komma åt dem ens om något går fel. Anslutningar dimensioneras för att kunna stänga snabbt, och anläggningen utformas så att en eventuell läcka styrs bort från områden där den kan innebära risk för allmänheten.
När gasen blivit vätska tar lagringspartnern Northern Lights över ansvaret. Transporten till Norge sker i robusta system i form av moderna gasfartyg av samma typ som redan används globalt.
– Man transporterar redan gas över hela världen. Koldioxid är i sammanhanget ganska ”snällt” jämfört med mycket annat som fraktas. Om något ändå skulle inträffa under transporten är riskbilden annorlunda än många föreställer sig.
– Flytande koldioxid är tyngre än luft. Vid en läcka lägger den sig som ett vitt, lågt moln längs marken eller vattnet och späds sedan ut. Höga koncentrationer kan vara kvävande, därför är design av fartygen gjord för att minimera sannolikheten och hantera konsekvenserna om det otänkbara händer.
Väl i Norge leds koldioxiden via rör ut till havs och pumpas ner i geologiska lager för att permanent lagras, täckt av cirka 300 meter vatten och omkring 2 600 meter berg.
Fabian beskriver lagret som ”en tvättsvamp av sten” med porer i berget som är fyllda med saltvatten. Under högt tryck binds koldioxiden in i formationen och stabiliseras allt mer över tid.
– Norge har lagrat koldioxid sedan 1995. Det är inte en ny grej. Erfarenheten är lång, och man kan följa hur koldioxiden beter sig i berggrunden med geologiska mätningar och övervakning.
En stor del av säkerhetsarbetet sker i tillståndsprocessen: riskanalyser, datorsimuleringar och samråd med berörda myndigheter.
– Inför miljötillståndet analyserade vi de mest otänkbara händelseförloppen, och sedan har vi tagit fram åtgärder för att minska risken. Vi har haft flera samråd och dialoger med myndigheter och arbetar för att möta frågor och förklara vad vi gör.
För Fabian är målet inte bara att bygga en anläggning, utan att bana väg för fler.
– Om vi gör det här rätt, då blir säkerheten inte ett hinder utan en möjliggörare. Det är då fler projekt kan följa efter.
