800 000 ton per år. Det är så mycket koldioxid Stockholm Exergis anläggning vid Värtahamnen ska samla in, mer än vad hela Stockholms vägtrafik släpper ut varje år. Men bakom den siffran finns en nästan ofattbar detaljeringsgrad. Tusentals tekniska dokument, hundratals rörskarvar där olika leverantörers system ska mötas på millimetern och bolag från flera länder som måste bygga tillsammans i perfekt samspel.
Anna Gabrielsson befinner sig i centrum av allt detta, som engineering-ansvarig för BECCS-projektet på Stockholm Exergi. Hennes grupp på ett tjugotal ingenjörer kravställer och granskar det som ett dussintal andra leverantörer från hela Europa bygger för att se till att allt blir rätt och fungerar som ett enda sammanhängande system.
– Vi spelar en viktig roll i att få anläggningen att fungera i slutändan. Det är teknikperspektivet vi bidrar med, säger hon.
Anna är civilingenjör med bakgrund inom kemiteknik och har jobbat på Stockholm Exergi i tio år. För ett och ett halvt år sedan fick hon frågan om att bli en del av det som skulle bli ett av Europas mest ambitiösa klimatprojekt, ett steg upp i skala jämfört med allt hon gjort tidigare.
– Jag är van att leda stora projekt, men inte alls i den här storleksordningen. Det är något helt annat.
Kärnan i Annas arbete är att samordna och säkerställa granskning av tekniska dokument: ritningar, processbeskrivningar och beräkningar. Framför allt handlar det om detaljerade flödesscheman som visar hur rökgaser och andra flöden rör sig genom hela anläggningen, var instrumenten sitter och vilka dimensioner ledningarna har.
Det är här potentiella problem kan gömma sig.
I den här typen av stora projekt levereras olika delar av olika entreprenörer. Det innebär till exempel att ett rör från en entreprenör måste möta ett rör från en annan. De ska bland annat ha samma dimension, tryck och tjocklek, och mötas på exakt samma punkt. Stämmer inte detaljerna, kan det uppstå problem senare i bygget, när det blir både dyrare och svårare att rätta till dem.
– Sådana små detaljer kan verka oviktiga, men alla fel leder till anpassningar i ett senare skede, vilket påverkar hela projektet.
Det är just här Annas roll blir avgörande. Varje enskild entreprenör ansvarar för sin del, men där de tekniska systemen möts är det hennes grupp som är mellanhanden. Totalt hanterar de tusentals dokument.
Att hålla ihop den tekniska helheten går inte bara ut på att granska dokument. Det handlar om att få människor från hela Europa att dra åt samma håll.
En stor del av Annas arbete handlar därför om att hitta krockar innan de uppstår i verkligheten och se till att en ändring hos en entreprenör omedelbart når alla andra som berörs av den.
– Det svåraste är att man jobbar med olika kulturer och arbetssätt. Det gäller att säkerställa att alla har samma bild av vad som är beslutat. Det räcker inte att hålla ett möte, man måste veta att alla lämnar rummet med samma förståelse.
I ett projekt av den här skalan vet Anna att utmaningar kommer att uppstå. Kulturen i teamet, menar hon, är det som avgör om de blir kostsamma.
– Det gäller att snabbt ställa om fokus till hur vi löser problemet tillsammans. Alla vet att man säger till direkt om något behöver hanteras och det tas alltid emot på ett bra sätt. Det är avgörande för att vi ska röra oss framåt.
När en knäckfråga kräver extra fokus samlar man en specialstyrka med rätt personer från rätt bolag, som arbetar tills problemet är löst.
– Vi hade ett oväntat tryckfall i en del av systemet, vilket krävde anpassningar sent i processen och därför engagerade stora delar av projektet. Känslan som uppstod när vi till slut hade en teknisk lösning är svårslagen. Det känns alltid som en liten seger att stryka ett problem från listan.
Det är den känslan Anna söker i vardagen. En dag kommer det att synas i det större resultatet.
– De här processerna har byggts förr, men sättet vi kopplar ihop dem med det befintliga biokraftvärmeverket för att avskilja koldioxid är nytt.
Det är spännande att få vara med om en sådan första anläggning i den här storleksordningen och det känns verkligen som att man bidrar till något större.
Inom en snar framtid är anläggningen i drift och 800 000 ton koldioxid per år kommer att kunna lagras i berggrunden under Nordsjön. Resan dit börjar i det lilla, med att ett rör sömlöst matchar ett annat.
