Bio-CCS, eller BECCS som det ibland kallas, är en sedan länge beprövad teknik. Bokstäverna står för ”bio-energy carbon capture and storage”, vilket kort och gott betyder infångning och lagring av koldioxid. En avgörande faktor i sammanhanget är att koldioxiden kommer från biomassa, till exempel restprodukter från skogs- och sågindustrin som flis, grenar och toppar. Det är nämligen först då koldioxidinfångning blir möjligt, och insamlingen innebär att andelen koldioxid i atmosfären minskar.

Idag testas tekniken för fullt i anslutning till kraftvärmeverket vid Värtahamnen, och Karin Djurberg är en av många på Stockholm Exergi som räknar på vilka effekter en fullskalig anläggning skulle ha på produktionen och inte minst klimatet. Och det är långt ifrån första gången hon är involverad i den här typen av gröna omställningar.

– Min viktigaste uppgift är att hålla koll på helheten, så att man verkligen får med alla aspekter och konsekvenser rörande fjärrvärmesystemet, klimat och ekonomi. Tidigare har jag till exempel räknat på avvecklingen av kolet, som vi gjorde 2020, i Värtaverket.

Karins fokus ligger främst på utvecklingen av den framtida anläggningen och hon fungerar mer som ett bollplank vad gäller den forskningsanläggning man driver idag. Tillsammans med sina kollegor kommer hon bland annat med inspel på vad som kan vara viktigt att testa för att få kunskap om hur den fullskaliga anläggningen ska utformas.

– Idag räknar jag bland annat på hur mycket koldioxid vi kommer att kunna avskilja, men också på hur vi kan maximera värmeåtervinningen i rökgaserna och samtidigt minimera elanvändningen.

Både för bio-CCS-tekniken separat, men även för fjärrvärmesystemet som helhet med bio-CCS i drift.

Att etablera tekniken i stor skala innebär en mångmiljardsatsning och är ingenting som ska bekostas av fjärrvärmekunderna i Stockholm. EU:s innovationsfond har valt att stödja några europeiska projekt som med innovativ teknik på olika sätt bidrar till att motverka klimatförändringarna.

Stockholm Exergis satsning på att etablera en storskalig anläggning för att avskilja och permanent lagra biogen koldioxid är det enda av de projekten som baseras på bio-CCS-teknik. När vi frågar Karin menar hon istället på att det är de större systemen som behöver samverka för att vi på riktigt ska kunna ställa om med ny teknik.

– Det behövs en långsiktig finansiering för kolsänkor inom alla sektorer. Om teknik, politik och näringsliv samarbetar kan bio-CCS bli en viktig pusselbit för att klara Parisavtalet och vår gemensamma framtid.

Idag har forskningsanläggningen i anslutning till KVV8 en liten kapacitet. Men målet är att ha Europas första fullskaliga anläggning i drift senast 2026 och årligen ta bort 800 000 ton koldioxid från atmosfären. Det är lika mycket som hela Stockholms vägtrafik släpper ut per år.