Vi publicerade vår debattartikel samma dag som Johan Rockström, vid Stockholm Resilience Center, tillsammans med internationella forskare publicerade en artikel i Science om vad Parisavtalet innebär översatt i vetenskaplig kolbudget. Vi ville berätta vad som krävs – i Sverige, i EU och i världen – för att det ska bli verklighet. Läs gärna vår artikel direkt på DN Debatt.
”Sverige bör bli utsläppsfritt tidigare – vi vet att det går”
Parisavtalet slår fast att den globala temperaturökningen måste hållas långt under 2 grader. I dag publicerar tidskriften Science en vetenskaplig artikel om de nödvändiga steg världen måste ta för att klara detta. En konsekvens är att Sverige måste bli utsläppsfritt tidigare än 2045. Företagen i Hagainitiativet vet att det går: vi blir fossilfria 2030. För att öka incitamenten och stimulera näringslivet till snabbare omställning krävs dock effektivare styrmedel.
Johan Rockström vid Stockholm Resilience Center har, tillsammans med internationella forskare, översatt Parisavtalet till de steg världen måste ta för att hålla den globala uppvärmningen mellan 1,5 och 2 grader. Resultaten presenteras i dag i artikeln ”A Roadmap for Rapid Decarbonization” i tidskriften Science.
Klimatavtalet i Paris kan översättas vetenskapligt till en global kolbudget om cirka 800 miljarder ton koldioxid. Detta är vad vi har kvar att släppa ut om vi ska undvika farlig global uppvärmning.
Det krävs att fyra mål uppfylls om vi ska lyckas hålla kolbudgeten:
- Utsläppskurvan för koldioxid från fossila energikällor måste vända nedåt senast 2020 för att sedan snabbt komma ner till nära noll 2050.
- Den gröna sektorn måste transformeras till en gigantisk kolsänka.
- Alla naturliga ekosystem måste förvaltas på ett hållbart sätt så att de bibehåller sin kolsänka (50 procent av koldioxidutsläppen tas upp i skogar, jordar och hav).
- Teknologier för kolinlagring måste skalas upp för att årligen kunna ta upp motsvarande cirka 25 procent av dagens årliga utsläpp.
Mot bakgrund av detta föreslår artikelförfattarna att utsläppskurvan översätts till en ”global carbon law”, där utsläppen halveras var tionde år. Det innebär att om vi lyckas vända utsläppskurvan 2020 vid 40 miljarder ton koldioxid per år, så ska vi nå 20 miljarder till 2030, 10 miljarder till 2040, och 5 miljarder till 2050.
De politiska förändringarna i USA skapar osäkerhet. Tyvärr hörs röster i Europaparlamentet om att inte gå för snabbt fram när USA verkar backa.
Hagainitiativet ställer sig bakom förslaget. Vi vet att det skulle ge en stark signal till omvärlden. Mot denna bakgrund ser vi behov av följande åtgärder i Sverige, EU och världen:
Sverige: Miljömålsberedningens klimatpolitiska ramverk bör antas snabbt. Det ger en bra grund för en politik som gör utsläpp från fossila bränslen dyrare. Den styrmedelsutveckling vi vill se gynnar framväxten av en ekonomi baserad på biobaserade, cirkulära och resurseffektiva materialflöden, som en grundbult i klimatarbetet och Sveriges industriella utveckling. Sverige behöver således ställa tydligare klimatkrav på byggnationer, infrastruktur, produkter och tjänster ur ett livscykelperspektiv. Samtidigt bör vi arbeta aktivt för att minska konsumtionsrelaterade utsläpp. Vidare behövs en svensk plaststrategi för återvinning för att öka resurseffektiviteten.
I framtiden bor en majoritet av jordens befolkning i städer. Därmed har bebyggelsen och urban infrastruktur en central roll att spela i omställningen. För att lyckas krävs ett helhetsgrepp med styrmedel där exempelvis den ökande produktionen av sol- och vindkraft kompletteras med biokraft som jämnar ut topparna samt energieffektivisering av befintligt fastighetsbestånd. Nästan alla tekniker som krävs för omställningen finns i dag.
Transporternas klimatpåverkan minskar inte och krafttag krävs. Genom en kombination av mer energieffektiva transporter, elektrifiering och biodrivmedel är målet om en fossiloberoende fordonsflotta inom räckhåll. Med dagens teknik går det att elektrifiera alla transportslag. Vi välkomnar även förslaget om reduktionsplikt baserad på växthusgasutsläpp för låginblandade biodrivmedel och som samtidigt säkerställer att höginblandade och rena biodrivmedel fortsätter konkurrera på goda villkor. Vi håller även med om vikten av att säkerställa att hållbara bioråvaror inte leder till regnskogsavverkning. Det krävs bättre driftsäkerhet på järnvägen och sänkta banavgifter.
Skog och jordbruk är centrala i den biobaserade cirkulära ekonomin. Kollagringen i den gröna sektorn ska kunna öka samtidigt som produktionen ökar. Teknologi för avskiljning kommer att behöva stöd för både teknikutveckling och styrmedel. Styrmedel för att fasa ut det fossila bör växlas mot lika stora skattesänkningar, som säkrar konkurrenskraften. Det är särskilt viktigt att inte försvåra omställningen genom ökad detaljreglering av förnybara råvaror och EU:s begränsningar till stöd för nya biobaserade produkter och tjänster.
Europeiska unionen: EU var en tidig föregångare med en ledande roll under Parismötet, vilket bidrog till lyckat utfall. Nu måste EU självt Parissäkra klimatpolitiken. Systemet för tak och handel med utsläppsrätter är en huvudfråga. Om det ska fungera väl måste taket sänkas i snabb takt och överskott på utsläppsrätter tas bort. När Europaparlamentet och EU:s ministerråd förhandlar ser vi dock inte tillräckliga framsteg. Minskningstakten är för låg och det saknas en stark överenskommelse om överskott av utsläppsrätter. Regeringen och svenska EU-parlamentariker bör verka för ytterligare skärpningar.
Vidare bör regeringen driva på i ministerrådet för att utsläpp utanför utsläppshandeln, i exempelvis trafiksektorn, ska minska snabbare. Det behövs en snar överenskommelse om hur ansvaret mellan EU:s länder ska fördelas. En ambitiös klimatpolitik kommer leda till ökad export och jobbtillväxt i hela Europa. EU:s regler sätter även käppar i hjulen för biodrivmedel från jordbruksgrödor. Det finns dåliga biodrivmedel inom EU, men regler ska riktas mot problemen och inte slå blint. Svenska politiker bör fokusera på att säkerställa långsiktiga undantag för hållbar bioenergi och biomaterial.
Världen: Utmaningarna är stora på vår kontinent men än större globalt. De politiska förändringarna i USA skapar osäkerhet. Tyvärr hörs röster i Europaparlamentet om att inte gå för snabbt fram när USA verkar backa.
Två strategier behövs i väntan på enighet om exempelvis en global koldioxidskatt. Den ena är att lägga i en högre växel. Vi bör visa att snabbare utsläppsminskningar ger ökad välfärd och stärkt konkurrenskraft. Den andra strategin är att samverka mer över Atlanten genom kunskapsutbyte och i olika nätverk. Genom samarbete möter vi bäst klimathotet: att på vetenskaplig grund visa att den som siktar på att klara Parisavtalet blir vinnare för klotet, aktieägare, anställda och samhället.
