Olle Björk, fd ordförande i Nordiska ministerrådets adhoc-grupp för internationell klimatpolitik, skrev en replik på Hagainitiativets DN Debatt-artikel från 23 mars där vi uppmanade Sverige att bli utsläppsfritt fem år tidigare än regeringens klimatmål.

Genom Hagainitiativet svarade vi. Som vanligt när vi i Hagainitiativet skriver debattrepliker var det vår programdirektör Nina Ekelund som skrev under.

Läs gärna både vår första debattartikel, Olle Björks svar och vår slutreplik på DN Debatt.

”Affärsmässigt gå före i klimatomställningen”

Hagainitiativet har ställt sig bakom det förslag som ett antal internationellt ledande klimatforskare nyligen lade fram i tidskriften Science för att snabbt gå mot ett fossilfritt samhälle. Förslaget går bland annat ut på att länder som redan ligger långt framme, däribland Sverige, ska satsa på nollutsläpp redan 2040 (DN Debatt 24/3).

Olle Björk, liksom många innan honom, påpekar att det inte är kostnadseffektivt för Sverige att gå före i klimatomställningen, eftersom kostnaden för utsläppsminskningar är lägre utomlands. Dessutom påpekar Björk att de svenska utsläppen utgör en mycket liten del av de globala, varför minskningar i Sverige inte löser problemet. Även om Sverige lägger flera procent av BNP på minskningar utomlands skulle detta inte heller lösa problemet. Vi måste arbeta på båda fronterna men företagen i Hagainitiativet är exempel på att åtgärder i Sverige ger både affärer och innovationer.

Anledningen till att Sverige bör slå vakt om tätpositionen i världen är i högsta grad affärsstrategisk. Det ligger i Sveriges och svenska företags intresse att utveckla varor, tjänster och lösningar som resten av världen behöver i klimatomställningen och i en framtida grön ekonomi.

Detta har Olle Björks tidigare uppdragsgivare, Nordiska Ministerrådet, tagit fasta på i rapporten ”Nordic Green to Scale”, där femton klimatlösningar som redan används i de nordiska länderna bedöms kunna minska de globala utsläppen med mer än fyra miljarder ton till 2030. Det motsvarar hela EU:s nuvarande utsläpp. Så även om Olle Björk har rätt i att svenska utsläpp är små i ett globalt perspektiv så säger detta ganska lite om Sveriges och Nordens faktiska potential att påverka.

Utmaningen är inte bara att minska utsläpp ton för ton (även om det givetvis måste göras) utan också att skapa lösningar som möjliggör för människor att leva ett gott liv utan klimatpåverkan. Här har Sverige kommit längre än de flesta länder. Varför stoppa denna utveckling, som till dags dato inte kan sägas ha varit något annat än en framgång?

Sveriges utsläpp har minskat med 25 procent under åren 1990–2015 samtidigt som BNP ökat med 69 procent. Är inte detta bra? Betyder inte det att den politik som förts av olika regeringar under mer än 25 år stärkt Sveriges ekonomi? Vårt samlade svar är: Självklart. Samtidigt ser vi företag som agerar av rent affärsmässiga skäl. För några år sedan var kostnadseffektivitet och riskminimering i fokus. Idag handlar det om affärsutveckling och konkurrenskraft.

Allt fler företag ger sig in på nya affärsområden för att vara en del av en klimatsmart ekonomi. Ju mer långsiktig och förutsägbar politiken är, desto fler gröna och klimateffektiva affärer. Om dessa affärer dessutom kan växlas upp globalt – varför ska vi stoppa det? Nordiska Ministerrådet har förstått det, låt oss nu hoppas att vi fortsätter skapa innovationer, hållbara affärsmodeller och erbjuder dem till resten av världen. Vi ser att det skapar jobb och välfärd. Dessutom är det tillfredsställande att vara del av lösningen!

Du kanske också är intresserad av:

Senast uppdaterad

  • Jonas Collet
  • 2017-08-02