I den mediala debatten kring bioenergi återkommer ofta missuppfattningen att skog i Sverige skulle avverkas enkom för att bli bränsle i kraftvärmeverk som producerar fjärrvärme. Det biobränsle som vi köper in är restprodukter från skogsnäringen eller sågverksindustrin som grenar, toppar, sågspån och bark, eller ved som angripits av skadeinsekter, svamp eller är brandskadat och därför inte kan användas till annat. Just den här veckan tar vi till exempel emot ett fartyg lastat med bark från södra Sverige.

Barken är en restprodukt från sågverk och massa/pappersbruk som i första hand använder den som biobränsle i den egna verksamheten. Men ibland finns det ett överskott av bark som industrin inte själv behöver, och den kommer då väl till pass hos oss. Vi får bark från flertalet av de stora pappers- och massabruken i Sverige. Det ökar således inte efterfrågan på skogliga produkter utan är ett sätt att nyttiggöra restflöden och tränga undan andra, mindre hållbara, bränslen.

När vi köper in bränsle mäter vi energimängden och den här veckan är det 20 000 MWh bark som kommer till oss. Omräknat i vikt är det ungefär 8 000 ton och det räcker till att driva det stora kraftvärmeverket KVV8 vid Värtaverket i ungefär 2,5 dygn.

På årsbasis består ungefär 7-8% av den totala mängd biobränsle vi köper in av bark. Bark går lite långsammare att lossa än den flis och grot (grenar och toppar) som vi oftare tar in. Bark är generellt ett ”svårare” bränsle än vanlig flis, men både vår bränslehantering och våra pannor är anpassade för att ta emot bark.

Författare

Maria Tegin

Presschef på Stockholm Exergi. Maria drivs av miljömässiga framsteg inom forskning och hållbarhetsomställningen inom energibranschen, med extra engagemang för BECCS.

Senast uppdaterad

  • 2021-03-25